Att vara arbetslös.

Jag tillhör den skara som går arbetslös. Det är på gott och ont. Att få ett arbete står naturligtvis högt upp på min önskelista. I toppen står min familjs välgång. Får väl hoppas prognosen stämmer. Den som visar att det inom ett par år ska finnas fler lediga jobb, än vad det finns arbetslösa. Man kan ju få sin chans då.

Det är ju inte bara ekonomin som blir som den blir. (Du vet, vända på varenda krona t ex.) Ok, man är ju ledig jämt. Men mycket av den lediga tiden går ju åt att söka jobb, som inte finns. Arbetsförmedlingen har man ju inte mycket hjälp av, tyvärr. Men visst, fritid har vi. Den kan man utnyttja till mycket. Tyvärr är det lätt att få negativa tankar t ex. Man vågar inte att ta tiden till något som kan vara positivt. Som man kanske skulle må bra av.

Något jag upplever negativt är att folk gärna inte talar om att de går arbetslösa. För man är rädd för vad folk ska tycka. De låser in sig och skäms för det. Man kan ju inte påstå att arbetslöshet är någon smittsam sjukdom, men det kan verka så ibland. Varför inte dela med sig av tankar och erfarenheter istället. Det måste finnas massor av idéer, som kanske kunde leda någonstans. Ja, om inte det är bra för mig, kanske det är bra för någon annan

När man nu ännu går arbetslös, kan man dra nytta av det, och fundera på vad man egentligen vill ha ut av livet t ex på arbetsmarknaden. Eller gå en cirkel/kurs man gärna velat göra bara för ens egen skull, men inte haft tid till tidigare.

Jag har en bekant som kom på att hon ville gå i skolan. Hon har alltså fruktansvärt dålig skolunderbyggnad. Sagt och gjort, hon sökte till Grundvux. På arbetsförmedlingen undrade man om det inte var bättre att få en fast tjänst. Jo visst, sa hon. Då erbjöd han henne en praktikplats på 6 veckor som skulle leda till fast anställning. Under dessa veckor skulle hon jobba heltid, men hon skulle bara få sin fackersättning som är för deltid. Det kunde väl hon stå ut med, tyckte han. Men det tyckte inte hon. Hon tog praktikplatsen, men jobbade bara deltid. Så visar det sig att det inte alls skulle leda till fast anställning. Efter de 6 veckorna skulle någon annan få 6 veckors praktik. De löste sina semesterproblem på det viset, på ett kostnadsfritt sätt. Min bekant började i alla fall skolan. Där frågade lärarna vad hon hade där att göra. Det var alldeles för svårt för henne. Nu tycker ju jag att man ska gå i skolan för att lära sig, inte p.g.a. att man redan kan det. Så jag manade på henne att fortsätta. Om hon behövde hjälp skulle jag hjälpa henne i den mån jag kunde. Hon bet ihop och fortsatte. Efter den första terminen bad lärarna om ursäkt. Det visade sig att hon verkligen ville lära sig något och hade gjort det också. Inte bara fördrev tiden och samtidigt fick betalt för det. Hon blev klart godkänd i de ämnen hon hade läst. Så ge inte upp med det du vill.

Framförallt ska man sluta skämmas över att man tyvärr för närvarande inte har ett jobb.

Vad har hänt sedan sist? I Hemsidan I Angeladoption I Gåvor I Om mig I Släktens hemsidor I Fnitter
Insändare I Leonberger I Till minne.. I Länkar I Andra hemsidor I Mitt fotoalbum I Övrigt I Skola I Huskurer
Min Grafik I Tråkigheter I Webbringar I Skriv i min gästbok I Skicka mail