|
|
Min för djupning om metallspridning
Ett av de första miljöproblemen som diskuterades redan i början på 1960-talet var de höga halter av metaller i vissa livsmedel, i vatten och i marken.
Tungmetallerna är grundämnen och kan inte brytas ner. Flera metaller kan orsaka skador om de förekommer i för höga halter i naturen. Metaller som är livsnödvändiga i små mängder, ex zink, koppar och selen, kan vara giftiga om de förekommer i överskott. Också brist på dessa metaller kan ge negativa effekter.
Tungmetallerna bly, kvicksilver och kadmium är mycket giftiga och har ingen biologisk funktion. Även krom, koppar, zink, arsenik och aluminium kan vålla miljöproblem.
Utlandet står för en stor del av de metaller som sprids över Sverige. Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Polen sprider stora mängder metaller p g a bristfällig rening i de stora, tunga industrierna. Stenkol som framför allt används i Östeuropa innehåller ofta kvicksilver.
SPRIDNING AV METALLERNA
Bly
Varje år sprider Sverige ut 4 000 5 000 ton bly i form av olika produkter som t ex ammunition, fiskeutrustning, vissa färger, batterier osv. Gruvdriften står för en del, soppförbränningen för en del och även bilar sprider via avgaser. Bly påverkar blodkroppsbildningen och nervsystemet.
Kadmium
Sverige sprider ut 70 ton kadmium varje år varav 50 ton kommer från konsumtionsvaror som t ex laddningsbara apparater och batterier av s k nickel-kadmiumtyp. Kadmium är svagare bundet till markpartiklar än övriga tungmetaller och blir därmed mer tillgängliga för upptag i växter. Denna metall kan alltså koncentreras anrikas i t ex vete. En undersökning i Skåne visade att kadmiumhalten i vete har fördubblats där under 1900-talet. Även tobaksplantor tar upp stora mängder kadmium så rökare får i sig huvuddelen av sitt kadmiumintag via tobaksröken. Kadmium anrikas i njurarna och kan ge njurskador.
Kvicksilver
I från utlandet sprider sig 5 ton kvicksilver per år ut över Sverige. Sverige sprider själv ut c a 4 ton per år. Vårt kvicksilver kommer från batterier, termometrar, barometrar, lysrör och vissa sorters strömbrytare. Höga halter påträffades i närheten av massaindustrier som använde kvicksilver för att bekämpa slemsvampar, och även vid kloralkalifabriker. 1967 förbjöds användningen av kvicksilver i massaindustrin samtidigt som kloralkalifabriker övergick till kvicksilverfria processer. Amalgam har blivit ett stort problem eftersom det sprids dels från tandläkarmottagningar och dels vid krematorier. 1988 förbjöds kvicksilver i jordbruket som använde det till betning av säden.
Krom
Vidare kommer 90% av allt krom från kasserade varor som färgpigment, rostfritt stål, förkromade produkter, bekämpningsmedel samt läder som garvats (beretts) med krom. För både växter och djur är krom giftigt. Det verkar som om fisk påverkas av krom i mindre grad än vad vattenlevande ryggradslösa djur gör.
I naturen omvandlas oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver som lätt tas upp av organismer och anrikas i näringskedjor. Kvicksilver binds starkt till proteiner t ex i hår och fjädrar. Kvicksilver ä den enda metallen som är envätska vid rumstemperatur. Den förångas lätt och kan bilda organiska kvicksilverföreningar. Metalliskt kvicksilver passerart genom människokroppen utan att i någon större utsträckning tas upp, medan nästan all metylkvicksilver i födan samt inandad kvicksilverånga upptas av kroppen. Kicksilver orsakar skador på Hjärnan, men även sinnesorgan och nerver påverkas.
MILJÖPROBLEM
Metallerna utgör främst ett miljöproblem i näringsfattiga miljöer. Eftersom metallernas löslighet ökar med sjunkande pH, är i regel försurade mark- och vattenområden särskilt utsatta. I markens humuslager kan höga metallhalter medföra att mikroorganismernas aktivitet minskar, vilket leder till minskad nedbrytning. I vatten kan flera metaller ha giftverkan på växtplankton, fisk och andra organismer. Aluminium, som löser sig i försurat vatten kan t ex kväva fisk genom att täppa till deras gälar.
I neutral miljö brukar metallerna vara hårt bundna till organiskt material. Vid försurningschocker kan metallhalterna under kortare perioder förhöjas kraftigt. Framförallt gäller det zink, kadmium, aluminium, järn och mangan. Vid sådana försurningschocker kan det många gånger vara metallernas giftverkan som ger skador på fisk och andra organismer.
Den totala metallmängden i miljön utgör risken för miljöskador. Risken för negativa effekter är liten om endast små metallmängder tillförs den naturliga halten som finns i miljön. I regel innebär det att halter på 50 200% över den naturliga halten kan godtagas.
Via luft och nederbörd förorenar kvicksilver markerna kring sjöarna, som sedan tillförts kvicksilver med vattendragen. Eftersom det finns mycket kvicksilver bundet i marken kommer det att ta lång tid innan halterna i fisk sjunker. Eftersom det är förknippat med vissa problem att mäta metaller i de halter som finns i naturliga vatten använder man sig i regel av indirekta mätmetoder för att uppskatta metallbelastningen i ett vattenområde. Ett sätt att bedöma metallbelastning på en sjö är att analysera ytsedimentet, det vill säga det översta skiktet av lösa partiklar som samlats på bottnen i sjöns djupområde. På så vis får man ett indirekt mått på hur mycket metaller som tillförts sjön och som sedimenterat under den senaste tioårsperioden. Grovt räknat motsvarar den överta centimeten omkring tio år sedimentation.
Vad kan man göra?
Visst kan man bli deprimerad när man har läst allt detta negativa men ge inte upp. Det finns mycket vi kan göra. En Rolf Annerberg, generaldirektör sa I det svåra arbetet krävs att vi alla från de stora företagen till de enskilda medborgarna tar vårt ansvar. Endast då kan ett miljöanpassat samhälle bli verklighet. Det håller jag med om.
Vad kan jag som individ göra? Man kan börja med sopsortering hemma. Det är viktigt att samla in batterier och att de sedan tas om hand på ett vettigt sätt. Man kan inte heller kasta trasiga, sladdlösa apparater i vanliga soporna. Varför inte välja apparater utan nickelkadmiumbatterier. Ställ krav på producenterna att tillverka saker som går att återanvända och på så sätt även spara på naturresurserna. Material som inte skräpar ner eller sprider farliga ämnen. Cykla eller åk kollektivt om det är möjligt. Samåkning är ett annat alternativ. Det finns massor man kan göra om man tänder till.
I dag är det via sopnedkastet som vi sprider såväl bly, kvicksilver och kadmium i alltför stora mängder i Sverige. Man vet ännu rätt lite om vilka effekter de kan ha i detalj, trots att metallerna har stått i fokus så länge. Det är svårt att säga hur mycket metaller naturen tål. Att utsläppen från tungmetaller måste upphöra helt är ju klart, tycker i alla fall jag, men frågan är hur bråttom det är att komma dit.
De svenska utsläppen av tungmetaller från industrin har minskat till en tiondel jämfört med 60-talet. Analyser av mossa visar att nedfallet av bly och kadmium över Sverige har minskat med 50% sedan 1970-talet.
För att fisken i ännu flera sjöar inte ska bi olämpliga att ätas, måste kvicksilvret minska med 80%. Om inte halterna i vete ska fortsätta att stiga måste nedsläppet av kadmium halveras.
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap. Miljöpolitikens mål, fastlagt av riksdagen och regeringen. Riksdagen beslöt 1991 att användningen av bly, kadmium och kvicksilver på sikt ska upphöra.
Källor
Internet
Biologi 1 av Karlsson, Krigsman, Molander och Wickman
Miljöboken 1997/98
Blågul miljö utgiven av Miljödatanämnden och Bokförlaget Prisma